Agility är kul!
Sommaren 2009 kommer bli ovanligt lätt att komma ihåg senare. Jag har nämligen hängt upp den på väggarna hemma i mitt rum. Från Maj till September har jag sorterat ut de bästa, lyckliga sekunderna och hängt upp med kludd, och nu är en halv vägg full med startkort. En annan vägg har rosetter från ungefär hela västsverige.
Startkorten är himla fina för där finns inte alla dom kassa lopp som jag vill glömma men som behövdes för att dom bra skulle få finnas. Loppen där en viss Fru Gul stod och åt köttbullar utanför banan, stod och blängde inne i en tunnel, lekte utsiktstorn uppe på a-hindret, promenerade över långhoppet, tog det hindret som såg roligast ut just då, eller lekte arga matte-leken som gick ut på att stanna mitt på banan och inte röra sig ur fläcken oavsett vilka atombomber som släpptes ner runtom... Enda tills matte skämdes så mycket att hon gick därifrån, varefter Fru Gul kommer trippandes för hon vet ju att när man går av banan får man korv...
Sånt där kommer hon aldrig sluta med, för det kommer hända massa konstiga saker inne på banan om tre år också. Det är så det är. Men för ett tag sen kunde jag inte titta på siffrorna, sekunder som pekar neråt, typ som att hunden blir snabbare och snabbare för varje felfritt lopp. Men det där är ju inte min hund då såklart, eller? Tja hur som helst, nu när jag tror att jag är en värdelös handler med en seg seg knubbis till hund kan jag titta på siffrorna och genast bli lite gladare igen för nu har vi bevis på att det går framåt. Så nu kan jag sluta jämföra med andra utan bara jämföra med Nelly och Muffin och då kan ingenting stoppa oss! :D
Startkorten är himla fina för där finns inte alla dom kassa lopp som jag vill glömma men som behövdes för att dom bra skulle få finnas. Loppen där en viss Fru Gul stod och åt köttbullar utanför banan, stod och blängde inne i en tunnel, lekte utsiktstorn uppe på a-hindret, promenerade över långhoppet, tog det hindret som såg roligast ut just då, eller lekte arga matte-leken som gick ut på att stanna mitt på banan och inte röra sig ur fläcken oavsett vilka atombomber som släpptes ner runtom... Enda tills matte skämdes så mycket att hon gick därifrån, varefter Fru Gul kommer trippandes för hon vet ju att när man går av banan får man korv...
Sånt där kommer hon aldrig sluta med, för det kommer hända massa konstiga saker inne på banan om tre år också. Det är så det är. Men för ett tag sen kunde jag inte titta på siffrorna, sekunder som pekar neråt, typ som att hunden blir snabbare och snabbare för varje felfritt lopp. Men det där är ju inte min hund då såklart, eller? Tja hur som helst, nu när jag tror att jag är en värdelös handler med en seg seg knubbis till hund kan jag titta på siffrorna och genast bli lite gladare igen för nu har vi bevis på att det går framåt. Så nu kan jag sluta jämföra med andra utan bara jämföra med Nelly och Muffin och då kan ingenting stoppa oss! :D
Kommentarer
Trackback
